Du gamla, du…

Den svenska nationaldagen närmar sig. Restriktioner är att vänta på grund av coronaviruset och dess följdverkningar. Med tanke på den goda äldrevård som nu förefaller särskilt önskvärd och den utmärkta hälsa som hela landet vill åtnjuta så bör kanske nationalsångens inledande ord ”Du gamla, du fria” bytas ut mot den ursprungliga textens ”Du gamla, du friska”.

Ett boktips

Min kapitel1-kamrat och författarkollega Bo Söderlund har gjort sin kioskroman Dödligt dubbelspel tillgänglig för allmänheten. Det är han själv som använt beteckningen ”kioskroman” och jag, som läste den under tillkomsten, instämmer. Berättelsen är en rafflande uppvisning i sunkighet och en halsbrytande jakt genom klichéer, vari männen är lika opålitliga som kvinnorna är fala när de prövar lyckan i storstadsdjungeln som ångar av synder och sedefördärv. Via denna länk kan man införskaffa ytterligare information om, för att citera upphovsmannen, ”mästervärket”:

https://pulpfic.wordpress.com/

Inför påsken

Låt oss betänka påskens kristna budskap: Vänskap. Som det står skrivet i Lukasevangeliet: ”När Herodes såg Jesus blev han mycket glad. Han hade länge velat träffa honom, eftersom han hört talas om honom, och han hoppades få se honom utföra något tecken. Nu ställde han en mängd frågor till honom, men Jesus svarade inte. Översteprästerna och de skriftlärda stod där och anklagade honom häftigt. Herodes och hans soldater fylldes då av förakt för honom och gjorde narr av honom genom att sätta på honom en praktfull mantel. Sedan skickade han honom tillbaka till Pilatus. Den dagen blev Herodes och Pilatus vänner; förut hade det rått fiendskap mellan dem”. Genom sin halsstarrighet, typisk för självbelåtna och världsfrämmande fantaster, lyckades Jesus förena Herodes och Pilatus i motvilja och vänskap. Och att skapa genuin vänskap mellan två politiker måste räknas som ett slags underverk.

Apropå krisläget och affärslivet

”Epidemi! Katastrof!”

”Ja, tänk på det oerhörda mänskliga lida…”

”Skadan för handeln! Inställda leveranser och ändrade öppettider. Det gäller att lägga beslag på så många munskydd och så mycket desinfektionsmedel som möjligt.”

”För att ha reservlager att hjälpa allmänhet…”

”Så man har något att kränga som alla vill ha. Priserna på sådant kommer stiga, det är enda ljuspunkten. Annars är det mörker och elände.”

”I värsta fall kan tiden mellan man insjuknat och avlider vara…”

”Alla avbokningar och inställningar. Folk kommer stanna hemma istället för att gå ut och villigt spendera sina pengar på nöjen och onyttigheter. Lite hopp kan man möjligen hysa för ökad omsättning online, men…”

”Du tycker inte att du är ensidig?”

”Äsch! Skit samma om människor dör i tusental. Vad händer med profiten? Man skulle ha blivit begravningsentreprenör*…”

 

*Fotnot: Även denna yrkeskår upplever svårigheter på grund av krisläget.

Varför kan folk inte stanna hemma?

För en gångs skull instämmer jag med min moder, som idag ställde frågan: Varför kan folk inte stanna hemma? Ja, varför inte? Är fixeringen vid barhäng och sportarenor alltför stark? Visst ska människorna få hämta nödvändighetsartiklar och inta lite frisk luft och solsken. Ingen invänder nog mot att de som utför viktiga uppgifter för samhällets fortbestånd fortsätter att tjänstgöra (med lämpliga försiktighetsåtgärder vidtagna). Därmed kan det räcka. Tekniken tillåter i flera fall att man arbetar hemifrån och om man har familj kan man fokusera på att hjälpa barnen med läxorna de troligtvis fått medan skolorna är stängda. Det vore förnuftigt att vara lugn och betänksam. Ändå förefaller åtskilliga människor finna de inskränkningar som gjorts i deras rörelsefrihet fullständigt olidliga. Somliga tycks anse att de inte existerar om de förhindras att ägna sig åt utpräglat extroverta aktiviteter. Själv har jag introspektiv läggning och kan med lätthet försjunka i musik, böcker, korsord, dagdrömmar och filosofisk kontemplation.

Apropå smittspridning

För ovanlighetens skull utgör jag den önskvärda typen av medborgare. Just nu är huvudintresset hos politiker, massmedier och allmänheten inriktat på att hindra smittspridning. Eftersom jag varken arbetar eller studerar så undgår jag att dagligen vistas i lokaler med många människor. Inte heller är jag engagerad i föreningsaktiviteter eller det så kallade utelivet. Jag har inte varit utomlands på åratal och jag har aldrig befunnit mig utanför Skandinavien. Under det senaste året har jag inte rört mig utanför Smålands gränser. Jag har begränsat besöken hos bekanta för att minimera smittorisken. Och om jag skulle bli placerad i karantän hemmavid har jag tillräckligt med böcker för att räcka som lektyr under några årtionden. Med andra ord, jag hjälper samhället genom att vara sådan som jag alltid varit: Lat och oföretagsam.