Summering av skrivaråret

Året 2018 är nästan överståndet och det är dags att summera tolv månader av skrivande. Det har inte varit tolv månader av oavbrutet skrivande. Oförblommerat medger jag att jag är loj och oföretagsam. Ändock kan jag konstatera som jag gjort tidigare: Jag har inte skrivit så mycket som jag önskat, men jag har skrivit mer än jag förväntade mig. Framför allt har det varit tvillingprojekten Nilvae och Supercluster 17 som jag startade runt förra julen tillsammans med kompisen Tobias Nilsson. Fram ur lösa spekulationer har det växt mytologiska föreställningar, geografiska landmassor, biologisk evolution, historiska processer, politiska konfigurationer, sociala hierarkier, några starkt framträdande individer och åtskillig exotisk lokalfärg. Givetvis skulle jag inte ha åstadkommit en tredjedel av detta utan min medskapare och inspiratör. Parallellt har min säregna blandning av självbiografisk dagbok och filosofiska/satiriska anteckningar som heter Dagdrömmeri växt betydligt i kvantitet och förhoppningsvis också i kvalitet. Vid sidan av detta finns smått och gott, såsom en serie dialoger mellan en diktator och hans närmaste hantlangare som skrevs under årets början eller en annan och minst lika fiffig dialog som för närvarande avvaktar bedömningen i en novelltävling. Så jag tror att det är tillräckligt för att muta mitt samvete till temporärt lugn.

Apropå helgerna

Det är mitten av december och julen har närmat sig med kommersiella jättekliv. För att prisa (och skymfa) helgerna lägger jag här in två nyskrivna bitar skönlitteratur. Här är de:

Polisen efterlyser en lucia i åldern tretton till sexton år. Hon observerades senast igår kväll vid åttatiden då hon avlägsnade sig hastigt på en moped från Kramhagas nöjesetablissemang där cirka hundratjugo föräldrar med barn skulle fira luciahögtiden. Hon var vid försvinnandet klädd i vit särk och krans av mossa, samt försedd med långt och rågblont hår som möjligen var en peruk. Med sig hade hon också en mörkblå träningsväska. Efter att förgäves väntat tjugo minuter på hennes återkomst gick vaktmästaren in i omklädningsrummet där han hittade de fyra tärnorna och två tomtenissarna bakbundna och försedda med munkavle. De hade drogats med spetsad glögg. På mycket goda grunder är den försvunna lucian misstänkt för bidragsbedrägeri, stöld av biljettkassa och storskalig försnillning av pepparkakor och stearinljus.

 

Förslag till en julkalender som propagerar för födelsekontroll. På framsidan avbildas leende människor i sina bästa år och utan skymten av ungar medan på baksidan finns en lista med adresser och telefonnummer till abortkliniker och steriliseringsanläggningar. Bakom varje lucka finns en liten berättelse om hur förhindrandet av oönskade graviditeter bidragit till lycka och välstånd. Till exempel, ”Hade jag fått ett andra barn så hade det också dött i bilolyckan” eller ”Tack och lov att vi skiljde oss innan vi skaffat barn”. Den sista luckan, större än de andra, rymmer en spekulation om vad som hänt om Jesus Kristus aldrig fötts. Då skulle mänskligheten sluppit korstågen, inkvisitionen, häxbränningarna, kättarförföljelserna och andra av kristendomens dårskaper. Dessutom, om Josef och Maria hade valt abort, istället för att överbelasta sin skrala privatekonomi till gagn för en son som slutligen skulle bli korsfäst för sitt omstörtade nonsens, hade åsnan kunnat äta i lugn och ro från krubban och de vise männen spenderat sina gåvor på bättre socialtjänst och äldrevård åt sina undersåtar, vilket skulle ha varit ett otvivelaktigt bevis på deras visdom. Den som äger en kalender deltar också i ett lotteri där högsta vinsten är tre årsförbrukningar av de mest pålitliga preventivmedlen.